skrollaaan

Nu sitter man här igen. Ännu en lång, lång natt framför mig. Har alldeles för mycket att tänka på. Alldeles för mycket. Jag visste att denna dag skulle komma. Jag har känt det på mig. Ändå känner jag mig uppriven. Sårad. Helt ifrån mig. Fem månader och en dag. Så länge har jag gått och känt mig nykär. Lika snabbt som jag blev kär, lika fort tog det slut.

På ett sätt känns det värdelöst att vi blev tillsammans. Jag menar, vi visste att vi skulle få leva på distans. Vi visste det enda från början. Men du ska veta, jag ångrar ingenting. Så mycket som jag tyckte om dig. Då kan man inte ångra någonting.

Det jag kommer sakna mest. Det är att få höra att jag är saknad. Att jag är omtyckt. Kan jag skriva såhär efteråt att jag saknar dig? Hur gör man när man är nybliven singel? Jag vet inte, eftersom jag faktiskt aldrig har varit det.

Det mest patetiska är att jag lyssnar på låtar som vi tyckte om båda två. Om du lämnade mig nu. Love Story. Ja, du vet ju själv. Om du nu läser det här.

Du ska veta. Jag kommer sakna dig varje dag. Jag kommer ha svårt att glömma dig. Man kan inte glömma någon man en gång tyckt om. Jag antar att jag kommer komma bort mig. Börjar skriva ett sms till dig om hur mycket jag saknar dig. Men sedan komma på mig själv och sudda ut det jag just skrivit. Ungefär som jag gör just nu.

Det är nu i dessa tillfällen man vet vilka man har som vänner. Och en STOR puss till er!
Ni är guldvärda.

Jag skulle kunna leva utan den där blicken
som får mig ur balans
Jag skulle sakna den där stunden som vi har
när vi tillslut har blivit sams
Jag kanske skulle söka upp
kontakter som jag tappat
Som jag varit med förut någonstans
Jag antar det finns någon du skulle ringa
om jag inte fanns.