skrollaaan

Min blogg har blivit lite deprimerande på sistone. Men vet ni vad? Jag skriver bara ner mina känslor. Jag delar med mig av mitt liv. Vad som händer. Och just nu är jag väldigt nere. Jag behöver skriva av mig. Och det gör jag här. Jag mår bättre för stunden utav det.

Det är mycket som tynger ner mig just nu. Allt med henne. Med J. Och med allt. Med mig. Det är så mycket jag vill förändra men jag vet inte hur. Allt gör för ont just nu. Alla tankar gör mig bara yr. Ni vet när man kommer hem. När man varit ute lite för länge. Fått i sig lite för mycket alkohol. Man lägger sig i sängen och blundar. Men man kan inte sova på grund av att allt snurrar. Så känns det för mig just nu. Skillnaden är väl den att allt snurrar även när jag har ögonen öppna.

Det värsta av allt. Det är när jag ska försöka reda ut mina tankar. Då gör det bara ondare än innan. Det känns som en kniv som sticker in i mitt hjärta. Vrider om tre varv och sedan vrider tillbaka igen. Verkligheten gör ont just nu och jag känner mig svag. Fruktansvärt svag. Det behövs bara ett ord för att jag ska bryta ut i gråt. Om ens det. Det krävs inte mycket.

En sak jag måste ta itu med. Och det är snart. Det är att rensa bland vänner. De jag inte behöver. De mest falska. De ska bort från min telefon. Min msn. Min facebook. Allt. De ska inte få finnas i mitt liv. De tar bara upp plats. De tynger bara ner mig med deras problem. Men när jag ska prata av mig. Då vänder de ryggen till och går därifrån. Jag behöver inte dem.

Romeo save me.
I've been feeling so alone.

Det som gör mest ont. Det är att inte veta.