Molnen får mig att glömma tid och rum, men bara för en stund.

Jag ligger utslagen på sängen. Har jag morgonrocken på mig så svettas jag. Har jag den av mig så fryser jag. Just nu finns det inget lagom. Jag mår illa. Det känns som att jag kommer kräkas vilken sekund som helst. På ett sätt känns det som en bakfylla. Men det kan det inte vara. Jag drack inte öl igår. Och man kan väl inte vara bakfull tre dagar? Kanske det är näringsbrist? Eller så är det en början till kräksjukan. Jag som hatar att kräkas.

Det är nedsläckt i mitt rum. Det är bara stearinljusen som lyser upp rummet. Och skärmen från datorn. Jag kollar ut genom mitt fönster. Varje natt när månen står som högst så lyser den utanför mitt fönster. Jag gillar att kolla på himmelen. Den får mig lugn. Speciellt när det är lite molningt och man kan göra figurer av molnen. Vissa stunder går det bra, andra gånger får man absolut inte till figurer.

Medan jag ligger här i sängen och kollar på molnen så märker jag helt plötsligt hur varmt det har blivit här inne. Jag svettas. Och jag kommer på att jag faktiskt mår illa. Men jag ler för mig själv. Himmelen hjälpte mig ännu en gång, jag glömde bort hur jag mådde.

Har ni också något sådant? Något hjälpmedel för hur ni känner eller mår? Om vi säger såhär. Om ni ligger och mår dåligt, precis som jag gör nu. Hur gör ni då för att må lite bättre för stunden?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0