Snart bär det iväg till England..
Tre veckor. Prick tre veckor har gått sedan jag skrev de senaste raderna här. Det har hunnit bli 2010. Ett år full med förväntan. Och spänning. Detta år kommer jag klippa av mig navelsträngen från min familj och bege mig ut på nya äventyr. Jag ska stå på egna ben för första gången i mitt liv. Jag ska utforska ett helt nytt land. Helt för mig själv. Jag ska bosätta mig i en familj som jag aldrig förr har träffat. För att ta hand om barnen i familjen i ett helt år.
Ett helt år. Det är lång tid. Men det kommer förhoppningsvis bli ett år med mycket skratt och glädje. Ett år med nya kontakter och ett år att utvecklas med. Jag har ett nyårslöfte. När jag kommer tillbaka från detta år. Då ska jag kunna stå på mina egna fötter. Jag ska kunna ta hand om mig själv. Och jag ska veta vad jag vill med mitt liv. Okej då, det blev tre löften. Men, ni fattar grejen.
Det är lite jobbigt det där. Jag har i många år haft så mycket planer med mitt liv. Jag visste om när jag var 15 år ung vad jag skulle bli. Men allting har förändrats. Bara på det senaste året har mitt liv förändrats. Väldigt mycket. För ungefär ett år och två månader sedan satt jag hemma i Rättvik. Jag visste vad jag ville med mitt liv. Jag hade precis fyllt 19 och hade ett helt liv planerat framför mig. Nu är jag 20 år och två månader. Jag har inte en aning om vad jag vill med mitt liv. Allting har förändrats.
Och för ungefär ett år och två månader sedan så flyttade jag till Norge. Det är här allting har förändrats. Jag vet inte om jag har vuxit ifrån de där tonårsdrömmarna eller om verkligheten har kommit ifatt mig. Att jag börjat inse att det inte finns någon framtid i det yrke jag helst vill arbeta med. Det finns för få jobb. Tänk vad en flytt kan förändra en.
En sak är då säkert. Det kommer vara svårt att säga hej då till alla här i Norge.
Det finns vissa här som kommit mig så fruktansvärt nära. Som jag delat medgång och motgång med. Det har liksom bara klickat mellan oss. Jag älskar denna plats. Älskar människorna jag har omkring mig. BIG LOVE.
Men tiden går. Jag måste ut och resa nu innan det är försent. Jag är 20 år. Om 10 år har jag lovat mig själv att vara färdigutbildad. Ha det jobb jag älskar. Och förhoppningsvis en familj. Så mycket framtidsplaner. Och ändå vet jag inte vad jag vill med allt.
Nej ni. Blir mest bara svammel och osammanhängande.
Så här sätter jag punkt.
.
Ett helt år. Det är lång tid. Men det kommer förhoppningsvis bli ett år med mycket skratt och glädje. Ett år med nya kontakter och ett år att utvecklas med. Jag har ett nyårslöfte. När jag kommer tillbaka från detta år. Då ska jag kunna stå på mina egna fötter. Jag ska kunna ta hand om mig själv. Och jag ska veta vad jag vill med mitt liv. Okej då, det blev tre löften. Men, ni fattar grejen.
Det är lite jobbigt det där. Jag har i många år haft så mycket planer med mitt liv. Jag visste om när jag var 15 år ung vad jag skulle bli. Men allting har förändrats. Bara på det senaste året har mitt liv förändrats. Väldigt mycket. För ungefär ett år och två månader sedan satt jag hemma i Rättvik. Jag visste vad jag ville med mitt liv. Jag hade precis fyllt 19 och hade ett helt liv planerat framför mig. Nu är jag 20 år och två månader. Jag har inte en aning om vad jag vill med mitt liv. Allting har förändrats.
Och för ungefär ett år och två månader sedan så flyttade jag till Norge. Det är här allting har förändrats. Jag vet inte om jag har vuxit ifrån de där tonårsdrömmarna eller om verkligheten har kommit ifatt mig. Att jag börjat inse att det inte finns någon framtid i det yrke jag helst vill arbeta med. Det finns för få jobb. Tänk vad en flytt kan förändra en.
En sak är då säkert. Det kommer vara svårt att säga hej då till alla här i Norge.
Det finns vissa här som kommit mig så fruktansvärt nära. Som jag delat medgång och motgång med. Det har liksom bara klickat mellan oss. Jag älskar denna plats. Älskar människorna jag har omkring mig. BIG LOVE.
Men tiden går. Jag måste ut och resa nu innan det är försent. Jag är 20 år. Om 10 år har jag lovat mig själv att vara färdigutbildad. Ha det jobb jag älskar. Och förhoppningsvis en familj. Så mycket framtidsplaner. Och ändå vet jag inte vad jag vill med allt.
Nej ni. Blir mest bara svammel och osammanhängande.
Så här sätter jag punkt.
.
Kommentarer
Trackback
