Vi fyra, som endast existerar i hjärtat och i minnen.
Jag sitter just nu och tänker tillbaka på massor av minnen. Jag tänker på alla de gånger jag, Amme och Ronja låg ute på gräsmattan mitt i natten och kollade på stjärnorna. Vi ville bli austronauter. Vi ville resa till månen. Jag tänker tillbaka när vi för första gången testade på att dricka alkhol. Jag tänker tillbaka på alla de gånger vi såg Sunes Sommar. Vi kunde alla repliker utantill för att vi såg den så många gånger. Jag tänker tillbaka oss tre. När vi var ute och tog våra nattliga promenader. Och alla turer ner på campingen i den åldern då vi började intressera oss för killar. Tänker tillbaka på våran nyfikenhet. När vi hade ett nyårslöfte att vi skulle innan årets slut hångla med någon för första gången. Ronja var den första att klara av det. Jag var helt säker på att det skulle vara Amme. Vi har så många minnen tillsammans, vi tre.
Men sedan kom en fjärde in. Min soulmate. Sara Nyström. Älskade vän.
Jag tänker tillbaka på första gången jag träffade Sara. Det var marknad i Rättvik. Vårmarknad -06 kan tänkas. Vi var berusade. Jag kommer ihåg att det klickade direkt. Hon blev en av mina bästa vänner. Jag tänker tillbaka på första gången jag träffade henne i skolan, nykter. Jag var så blyg. Jag tror att hon också var blyg. Jag visste inte hur jag skulle bära mig åt. Men det blev en kram. En blyg kram och mycket skratt. Jag tänker tillbaka på allt bus vi gjorde på Rättviksskolan. Sådant som jag inte ska ta upp här. Jag tänker tillbaka på alla dagar jag spenderat hos henne. Både i Falun och i Rättvik. Jag så gott som bodde hos henne. Jag tänker också tillbaka på alla nätter, alkoholpåverkade som nyktra, vi hade jämt så kul. Hon och jag. Sara Nyström och Emma Dilén. Vi var oskiljaktiga. Ingenting kunde komma emellan oss.
Jag tänker tillbaka på oss fyra. Det var vi fyra mot resten. I vått och torrt. Vad hände med oss? Helt plötsligt är ingenting som förr. Vi bor på olika ställen och vi är dåliga på att höra av oss till varandra. Men jag ser bilder på er och ni verkar lyckliga. Jag är lycklig, så länge ni är lyckliga. Ni är mitt allt och kommer alltid att vara det, trots att vi inte har den bästa kontakten längre.
Men sedan kom en fjärde in. Min soulmate. Sara Nyström. Älskade vän.
Jag tänker tillbaka på första gången jag träffade Sara. Det var marknad i Rättvik. Vårmarknad -06 kan tänkas. Vi var berusade. Jag kommer ihåg att det klickade direkt. Hon blev en av mina bästa vänner. Jag tänker tillbaka på första gången jag träffade henne i skolan, nykter. Jag var så blyg. Jag tror att hon också var blyg. Jag visste inte hur jag skulle bära mig åt. Men det blev en kram. En blyg kram och mycket skratt. Jag tänker tillbaka på allt bus vi gjorde på Rättviksskolan. Sådant som jag inte ska ta upp här. Jag tänker tillbaka på alla dagar jag spenderat hos henne. Både i Falun och i Rättvik. Jag så gott som bodde hos henne. Jag tänker också tillbaka på alla nätter, alkoholpåverkade som nyktra, vi hade jämt så kul. Hon och jag. Sara Nyström och Emma Dilén. Vi var oskiljaktiga. Ingenting kunde komma emellan oss.
Jag tänker tillbaka på oss fyra. Det var vi fyra mot resten. I vått och torrt. Vad hände med oss? Helt plötsligt är ingenting som förr. Vi bor på olika ställen och vi är dåliga på att höra av oss till varandra. Men jag ser bilder på er och ni verkar lyckliga. Jag är lycklig, så länge ni är lyckliga. Ni är mitt allt och kommer alltid att vara det, trots att vi inte har den bästa kontakten längre.
Kommentarer
Trackback
